Jag skådar min ytliga riddare på sin vita springare

Nä hörrni, nu släpper vi januari ett tag, snart är det är det ändå över, då ska vi komma igen. Eller hur? Jag tror jag gör såhär för att lyfta mig de kommade gråa dagarna: bleker min utväxt, hoppar in i ett solarie och köper något fint jag inte behöver. För det är just det jag är i behov av; onödigheter. Känner ni igen grejen?

Jag tycker faktiskt att det är tillåtet att vältra sig i ytligheter, ibland, när verkligheten varit för påtaglig. Det är inget att klamra sig fast vid i tron om att det är på riktigt, inte för mig, inte i min värld. Inte alltid, men ibland.

Hela världen är så underbar
när man är korkad dum och glad.

Inte alltid, men ibland.